Vad händer nu?

Vardagsanpassning, det är vad jag har sysslat med de senaste dagarna. Visst saknade jag bekvämligheter men ett så mycket mer bekymmerlöst liv än långfärdspaddlare, kan man nog inte leva. Hur som hellst är det skönt med ombyten och det är väldigt skönt att träffa alla här hemma igen.

Jag vill (igen) tacka för alla possitiva kommentarer, det är inte utan att jag fällt en och annan tår, när jag läst vad ni skriver. Tack tack tack

Vad händer nudå?
Jo, efter all materialvård och genomgång av karter är expedition Tuva och jag avslutat. Det känns lite märkligt, antagligen pågrund av att det gick så fort på slutet.

Men efter ett avslutat äventyr kommer ett annat. Den 2:a September bär det av till Norge i 3 veckor och vem vet vad den resan bjuder på (Glaciär, grottor och toppbestigningar är givna inslag). Fram tills dess har jag ett hektiskt träningsprogram för att få ordning på mina ben och konditionen. Paddlingen har gjort att mina benmuskler, mer eller mindre förtvinat.

Ett annat projekt är att lägga upp lite bilder från min egen kamera här på bloggen, eller på hemsidan. Jag ska bara fundera ut hur jag vill ha det.

Förövrigt så har motviljan att sätta sig i en kajak, inte infunnit sig. jag hade väntat mig att det skulle ta minst 2 år innan jag hoppar ner i Tuva igen, men om vädret är skapligt i eftermiddag, så ska hon och jag ut på en liten tur i hemmavatten. Det ska bli skönt att paddla utan att ha ett mål.

Om jag har missat något, eller om någon har funderingar kring hela resan, eller frågot kring upplägget, så svarar jag gärna på mail: jon@tuvaochjag .se

Mååål!!

Skolavslutning, student, muck, bröllop och födelsedag... Känslor i massor, och behöver jag säga att de är av positiv natur? Om ni lägger ihop ovanstående händelser och försöker minnas känslan, så kan ni nog på något sätt förstå hur jag känner nu.

Kl 16:00 den 11/8 la jag min hand på riksröse 59 i haparamda och avslutade därmed min resa kring Sveriges kust. En resa som tagit mig 99 dagar att genomföra och gett mig så mycket mer än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på.

Jag ska börja med att be om ursäkt och förklara gårdagens avsaknad av blogg. Fredagen bjöd på hårda vindar redan på morgonen. Eftersom vi låg relativt exponerade på den lilla ön, så kunde vi inte ge oss ivägvid 06 som vanligt, utan fick istället snällt vänta på bättre väder. Väntan gav resultat efter kl 12 då vinden släppte och vi satte kurs mot fastlandet. Vi hade mer eller mindre bestämt oss nu, för att påbörja "målspurten" och paddlade därför lite senare på kvällen och då hans inte bloggandet med.

Vi låp inatt på en liten sandstrand, som fick bli expeditionens sista tältplats. Det kändes konstigt imorse. Jag vågade inte riktigt tro på att vi skulle komma fram idag. Vi vaknade nämligen till ostliga vindar på runt 9m/s och prognosen såg inte lysande ut.

Men iväg kom vi och det blev till att kriga mot vinden de första 4 timmarna. Det var på ett sätt skönt att få kämpa lite såhär på sista dagen, ingenting kommer gratis, inte heller en sistadag på en Sverige paddling visade det sig.

Men på något sätt had vi nog förtjänat ett vackert slut på vår färd, för frammåt middag mojnade vinden och de sista timmarna in mot Haparanda paddlades i strålande solsken och svaga vindar. Härligt!!

Det är svårt att skriva något vettigt en sista dag som denna. Det är somsagt många känslor söom rör sig i huvudet.
Vad känner man då?
Svårt att sätta fingret på men först av allt, känner jag lättnad, en lättnad för att ha slutfört den uppgift jag tagit mig an. Samtidigt en sorts stolthet, jag är faktiskt stolt över mig själv.
Sen känner jag en viss tomhet. En rutin och livsstil som jag levt i ett kvartal, är tillända och nu ska jag tillbaka till vardagen igen, det känns lite konstigt.

Slutligen i detta inlägg vill jag passa på att tacka!
Ett stort tack till alla er som på något vis bidragit till denna upplevelse. Tack tilla människor jag mött och till er som följt resan på nätet. Ett stort tack till mina föräldrar som alltid varit ett enormt stöd (och för att ni mötte upp vid målet). Och tack till HBB organisationen, för att ni inspirerar människor som mig själu till att utforska sveriges kust.

Nu sitter jag i bilen påväg hem. Nu är resan snart helt slut, det känns konstigt! Tack för att du har delta sommaren med mig!

(Jag ska försöka uppdatera med lite smått och gott från resan, så titta in snart igen)

Husören-Lilla Trutskär 34km

Blogg kommer imorgon! /Jon

Esterön-Husören 10 km

Så blev det sådär fel som det kan bli ibland, man ska nog inte ta ut någonting i förskott...

Vi vaknade enligt planen kl 03. Det rasslade oroande mycket i björkarna ovanför huvudet och mycket riktigt var detta ett tydligt tecken på hård vind. Och redan klockan 03 dessutom. Inte bra. Det fick bli sovmorgon istället och vi kom inte iväg förrän 09. Vinden hade inte mojnat särskilt mycket, men vi var tvungna att prova.

Den öppna passagen byttes mot en lite säkrare, men längre väg, och det visade sig vara ett klokt beslut. Första biten gick lungt, ön vi just lämnat gav oss lä, men efter halva vägen blev sjön bongstyrig och vi fick avbryta passagen.

Men hur man än ser på det så har vi iallafal tagit oss 1mil närmare målet. Och vi ligger på en fin liten ö.

När vi kom iland såg ön mer eller mindre tom ut. Ja, förutom en galen hund då, som blev glad över att se oss. Det var först efter en dryg timme som ägaren (mannen på bilden), upptäckte att vi hade anlänt. Han förklarade att han hade fullt upp med att lyssna på radio och göra ingenting, så han hade inte märkt oss. Det låter som en bra sysselsättning!

Nu åskar det, för första gången under turen, mysigt!

Idag har jag lärt mig att ta en dag i sender.

Bastaholmen-Esterön ca 30 km

Såhär ligger det till, om planen håller så borde vi vara i Haparanda på fredag. Om det är något man har lärt sig på resan, så är det att inte ta ut något i förskott, så det låter jag bli. Men nu vet ni iallafall hur tankebanorna går.

Per, på Bastaholmen, hjälpte oss med lite taktiska vägval, och dagens och morgondagens paddling är lagda efter dem.

Vi vaknade vid halv 5 i morse och drog iväg i normal tid. Allt flöt på och Peter fick axeln till att må bättre.

Det flyger en massa tankar genom huvudet nu när man paddlar, det beror nog dels på avstånden här uppe och dels på att vädret är bra och allt flyter. Skönt är det iallafall.

Dom senaste dagarna har tältplats varit svår att hitta, så även idag. Men Per som vi mötte igår hade känningar även i denhär delen av skärgården, så inatt bor vi på en av traktens få sandstränder tillhörandes Åsa, Pers avlägnsna kusin. Stort tack till er båda.

Imorgon väntar en lång öppen passage, spännande!

Är det någon som har något bra tips mot mygg? Dom är nog finsmakare och tycks älska rariteter, som skåneblod... Godnatt

Bondön-Bastaholmen 41km

"As good as it gets". Det känns som att varje gång man vill framhäva någonting ordentligt, krävs det ett engelskt B-uttryck. Så det drar jag till med idag!

Skön morgon,.skön paddling och skön avslutning på dagen. Jag är, som Henke Larsson säger i den där reklamen, -"helnöjd".

Paddlingen här i den norrlänska skärgården är mäktig! Man känner sig liten och oerhört lyckligt lottad med tanke på det fina vädret!

Jag känner mig enormt peppad nu, men har lovat Peter att lägga band på mig. Han har fått ont i ena axeln, och det är viktigt att inte stressa på slutet.

Slutet på dagen var den absoluta höjdpunkten. Vi landade på Pers tomt. Per är en bryggeri ägare från Luleå trakten (Nyckelbryggerier) och bor större delen av sommaren på Bastaholmen.

Vi blev bjudna på löjromsknäckemacka (jag åt 4st, antagligen de dyraste knäckemackorna jag ätit) , och därefter grillad lax. Mmmums! Det stod ganska snart klart att Per känner halva norrbotten och han gjorde verkligen allt för att ge oss tips och råd för resan framöver! En hyvens kille. Per figurerar tillsammans med Peter på dagens bild, iförd bryggeriets tröjja, lite smygreklam får man bjuda på!

Furuögrund-Bondön 48km

Lyckan höll i sig! Jag vaknade till en äkta högsommar morgon, det kunde inte starta bättre. Vi låg i en gästhamn, så lyx såsom varmvatten och toalett som spolar fanns till vårt förfogande. Man kände sig som en prins!

Om dagens paddling behöver inte nämnas mycket mer än att allt föll på plats igen. Vågar man tro att detta ska hålla i sig fram till slutet. Nej, det är nog bäst att inte säga förmycket...

Vi har nu passerat Piteå, det känns som en milstolpe!

Dagens reflektion:
Det är svårt att hålla vätskebalansen på en bra nivå i kroppen. Och det är bra att kunna kissa i flaska, för att bli av med förbrukad vätska. Börjar jag bli tjatig !?

Tärnören-Furuögrund 48km

En timme senare i starten, men vad gör det när allting flyter på!?
Vi vaknade 04 idag. Jag roade mig med älgspårning på morgonkvisten. Vad jag kunde se, så hade skogens konung varit framme och inspekterat sina besökares farkoster. Som tur är äter inte älgar kajaker, så dom låg kvar.

Morgonbestyren gick relativt fort och klockan 05:30 satt vi i kajakerna. Vinden var från början svagt nordlig, men vred fort till syd, och medvind för oss.

På schemat idag stod korsandet av 4 bukter, där den längsta (Skellefteåbukten) mätte drygt 9 km. Allt gick bra i gynnsamma vindar.

Ikväll fick vi fint besök. Erik, Peters son och Hanna hans flickvän hälsade på och bjöd på fin mat. Mycket uppskattat.

Utöver detta har dagen fortsatt i gårdagens goda tecken! Håll tummarna för kommande dagar!

Klintsjölänningen-Tärnören 54km

Idag hade vi vädret med oss istället för mot oss.
Väckning 03:00. Ett taktiskt drag för att vara säker på att få bra väder.

Och det fungerade. För idag har allting varit som taget direkt från en önskelista. Perfekt vind, temperatur och vågor.

Tanken var att stanna i Bjureklubb, men allt flöt så bra så vi fortsatte.


På stranden fanns fotspår från en älg. Det är annat än grisarna nere i skåne det!

Sikeåhamn-Klintsjölänningen 7km

Mornar kan vara bra vackra, och just nu ångrar jag att jag inte tog bloggbilden imorse istället. Eller att ni alla kan vara med när man sjösätter, precis efter det att solen har gått upp över trädtopparna och speglar sig i vattnet....oj det är lätt att bli poetisk, och min lärare sa alltid att man inte ska ordbajsa, utan hålla sig till handlingen.
Så här kommer den.

Det fina vädret höll i ca 1 timme, sen kom vinden. Och i kombination med den gammla sjön från igår, blev det hela intressant. Så intressant att vi fick avbryta efter 7km.

Men det kunde väl kvitta för vi hittade en fin liten strand. Och här har vi fördrivit tiden med bla. ren spaning. Alltså att leta efter ren. Vi såg nämligen 2st när vi landade kajakerna i morse.

Nu ligger jag och torkar blöta kartor på min mage. Alla sätt är bra utom de dåliga. Jag är däremot rätt säker på att detta hör till de mindre effektiva...

Vitnäsudden - Sikeå hamn 27 km paddlat

En lugn paddeldag fram till middag då kom vinden och vi fick ge upp kampen. Tydligen har jag hittat en lucka i Telias annars heltäckande GPRS nät och kan därför inte uppdatera bloggen på vanligt sätt idag. Imorgon har jag nog täckning.

Grysskär-Vitnäsudden 38km

Uppstigning 03:30. Mornarna, brukar vara lugnare, men idag var ett såntdär undantagsfall.
Vinden var byig och ganska kraftig från väst-nordväst. En riktning som iochförsig var skonsam för passagen av Teftefjärden.
Paddlingen flöt bra och efter 4 timmar hade vi tillryggalagt ca 20km. Inte illa med tanke på vinden.

Vid 16 tiden friskade vinden i rejält och vi bestämde oss för att gå iland. Idag kom vi till Vitnäsudden. En fin liten hamn och en massa sommarstugor. Ikväll blev vi erbjudna bastu. Jag känner mig sugen!

Jo förresten. Jag fick haveri på ryggstödet imorse, när vi korsade Täftefjärden. Jag har blivit trött på mina provisoriska lösningar. Hoppas att det blir en läxa jag får med mig från resan, att inte hålla på att lösa saker för stunden bara.

Och idag är en stor dag, för att jag lyckades med att kissa i kajaken för första gången! Då kissade jag inte i kajaken, utan i en flaska.

Det känns skönt att vara påväg igen.